Svartvita och monokroma porträtt

Av någon anledning blir svartvita och monokroma porträtt tillåtande, samtidigt som de är mer utelämnande, eller kanske just därför tenderar vi att acceptera ett mer naket innehåll än när de är i färg. Det ger en större känsla av Fine Art och kan komma väldigt nära inpå betraktaren utan att bli ”farliga”.

Svartvita bilder berör, ibland mer än bilder i färg, de verkar föra oss närmare subjektet och öppna våra sinnen och fantasier på ett annat sätt. Kanske vågar vi titta närmare och känna mer om bilden är svartvit.

Föredrar du porträtt i färg hittar du de här

Personligen älskar jag svartvita och monokroma porträtt, de förför och lockar. Det ger bilderna attityd, stämning och är ett speciellt sätt att titta på bilder. De innehåller en speciell magi som är svår att förklara. De skiljer sig väldigt mellan olika fotografer, deras sätt att hantera skuggor och highlights, detaljer och mystik. För mig som tycker om att skapa min egen verklighet blir det en perfekt väg mellan fantasi och verklighet.